De fem alternativen betyder alltid samma sak

På NOG ser svarsalternativen A till E exakt likadana ut i varje uppgift. Du tjänar mycket tid på att lära dig dem utantill före provet.

A betyder att påstående (1) räcker ensamt, men inte (2). B betyder att (2) räcker ensamt, men inte (1). C betyder att du måste lägga ihop (1) och (2) för att kunna lösa uppgiften, och att inget av dem räcker på egen hand.

D betyder att både (1) ensamt och (2) ensamt räcker. Du kan alltså lösa uppgiften på två oberoende sätt. E betyder att informationen inte räcker, även om du använder både (1) och (2) samtidigt.

Arbetsmetod: testa ett påstående i taget

Det vanligaste misstaget på NOG är att läsa både (1) och (2) direkt och blanda ihop dem i huvudet. Följ alltid samma ordning.

Börja med att läsa grundfrågan noga. Läs sedan endast påstående (1) och håll för (2). Om (1) räcker, vet du direkt att svaret bara kan bli A eller D.

Gå sedan vidare till endast påstående (2). Nu måste du glömma allt du läste i påstående (1). Om (2) också räcker blir svaret D. Om (2) inte räcker blir svaret A.

Endast om varken (1) eller (2) fungerade på egen hand får du lägga ihop dem. Räcker de tillsammans är svaret C, annars är svaret E.

Avgör om det går, räkna inte klart

Du får inga poäng för att räkna ut själva svaret på frågan. Så fort du ser att informationen ger ett enda entydigt svar är du klar med det påståendet.

Om tre syskon delar på pengar och du ställer upp ekvationen för Viktors andel , ska du sluta räkna där. Du ser att det är en vanlig linjär ekvation med en obekant. Den har exakt en lösning, och det räcker för att veta att informationen är tillräcklig.

Om frågan är en ja-eller-nej-fråga, till exempel om är ett heltal, räcker informationen om du säkert kan svara alltid ja eller alltid nej. Ett säkert nej är alltså också tillräcklig information. Om svaret däremot blir ibland ja och ibland nej, räcker informationen inte.

Fällor: information som låter tillräcklig

Många NOG-uppgifter är byggda för att lura dig att tro att svaret är C, när det egentligen är E. Påståendena ser ut att komplettera varandra, men det finns dolda möjligheter.

Tänk dig frågan: Är ett heltal? Påstående (1) ger att och påstående (2) ger att är ett heltal. Tillsammans vet vi att är ett heltal. Det låter kanske tillräckligt, men testa med enkla tal.

Om blir , vilket är ett heltal. Men om blir , vilket inte är ett heltal. Eftersom båda fallen är tillåtna kan vi inte säkert svara ja eller nej. Informationen räcker alltså inte, och svaret är E.

Rita upp för att se om det finns flera fall

När uppgiften handlar om geometri, avstånd eller ordning är det lätt att ta saker för givet. Rita alltid en enkel skiss och försök rita på mer än ett sätt.

Anta att Kent, Bengt och Albin bor längs samma raka gata, och vi söker avståndet mellan Kent och Albin. Påstående (1) säger att det är meter mellan Bengt och Albin. Påstående (2) säger att det är meter mellan Kent och Bengt.

Om du ritar en linje ser du att Bengt kan bo mellan de andra två, vilket ger avståndet meter. Men Albin kan också bo mellan Kent och Bengt, vilket ger avståndet meter. Eftersom uppgiften inte säger i vilken ordning husen ligger får vi två olika svar. Då räcker inte informationen.